Silvia Avallone berättar om ett Italien i utkanten, dit där turister inte kommer och där människorna har sina bagage och utsikterna tycks begränsade. I svart hjärta kommer Emilia till sin släktings ödehus långt upp i bergen. I den lilla byn som endast kan nås till fots isolerar hon sig. Hon måste börja om sitt liv men det är inte enkelt, grannen i byn är Bruno som också undviker världen. De båda hittar till varandra och sakta bygger de upp ett liv tillsammans, men Emilias bakgrund håller hon hemlig. De lever i nuet, varken det förflutna eller framtid spelar roll men de måste förhålla sig till det. Genom Emilias bilder och deras kärlek närmar de sig en framtid utan skuggor. Avallone skriver vackert om trasiga själar som sakta närmar sig lycka.



Leave a Comment