i stort sett mänsklig

I stort sett mänsklig av Helena Lindegren är en härlig läsupplevelse. Berättelsen följer med Hanna Degermark under en tid mitt i livet. Hon har flyttat hem till sina uppväxttrakter i västernorrland. Hon har återvänt till sin fars hus och lever singellivet, hon studerar för att försöka starta om i arbetslivet och hon gillar att ta ett glas, eller två eller tre. Hennes bror är orolig för festandet och när Hanna åker dit för rattfylla så inser hon att hon måste ta tag i sitt liv. Nu är hon ju bara människa så livet som nykter i en omgivning där alkohol är norm blir inte helt enkelt. Nykterhet kräver klart mer än berusning och Hanna börjar tänka tillbaka på uppväxten, relationen till pappan och varför hon inte lyckats träffa någon att leva tillsammans med. Så träffar hon sin ungdomskärlek på en mack och kanske kan livet ändå bli det som hon drömt om? För alla som är uppvuxna på landsbygden så är den här romanen full av igenkänning, den skildrar tonårstiden med moppar och fylla och hur de som råkar växa upp nära varandra är de som blir vänner. Inte för att de har så mycket gemensamt utan för att de finns där. Jag tyckte mycket om den här romanen, den är inget hurtigt och glättigt reportage om en härlig nystart vid 40 utan påminner om hur härligt det kan vara att leva, och hur svårt.