bloggstafett på Kulturkollo: Elsa Beskow

288 ljuvliga sidor samlade sagor fick mina barnbarn i julklapp av sin gammelmormor och jag blev nyfiken på att ta reda på mer om Elsa Beskows liv, hur var livet för den fantastiska konstnären som skulle fyllt 151 år i år? Man kan ju tänka sig att hon var en vän sagotant som satt med sina akvareller och illustrerade andras och egna texter men hallå. Då ska man läsa Annika Perssons fantastiska biografi Elsa och Natanael Beskow – en kärlekshistoria. I den har Persson skrivit en biografi över makarna som träffades när Elsa var 19 år, Natanael var 29 och han studerade konst. När han behövde en modell till ett porträtt av Psyke (!) så möttes de två. Hon hade fått en modern uppfostran och studerade teckning, han kom från en sträng prästfamilj och hans familj var inte förtjusta i det tycke som uppstod. Han insåg att han skulle vara tvungen att fortsätta sina präststudier för att kunna försörja sin blivande familj.

Hur som, de gifte sig efter 4 års förlovning och Elsa var tvungen att konfirmera sig, ett tvivel om den kristna tron bar hon på under hela livet. 1897 kom hennes första barnbok ut, Sagan om den lilla, lilla gumman och med sin lärarinna Ellen Key och goda vän Alice Tegnér blev de drivande i tanken på att skapa pedagogik och kultur anpassad för barn. Elsa och Natanael blev allt mer engagerade i den socialliberala rörelsen och medan Elsa skötte hushåll, födde sex pojkar och samtidigt skrev berättelser för barn, illustrerade både HC Andersens sagor, sångbok och läsebok samt engagerade sig politiskt så arbetade Natanael med att predika, bedriva socialt arbete med bland annat barnträdgårdar, startade folkhögskola och reste Sverige och Europa runt för att hålla föredrag.

Paret upplevde två världskrig och i Perssons biografi kan man följa Elsa Beskows ökade politiska medvetenhet och i t ex Blomsterfesten i täppan (1914) syns en tydlig kommentar till klassamhället vars klyftor paret Beskow genom utbildning, skolor och bibliotek försökte att utjämna. Genom brev och annat källmaterial kommer man det gifta paret nära och man kan läsa hur de genom hela livet höll av varandra och uppmuntrade varandras arbete. Biografin är också rikligt illustrerat med foton och teckningar, utdrag ur brev och dikter. Med det sagt så levde de och verkade i en annan tid och Natanaels hälsa var genom hela äktenskapet svag, det var Elsa som förväntades hålla humöret uppe och vara den starka. Vilken kvinna hon verkar ha varit! Hennes dröm om att måla i olja fick hon försaka men hon har likt Carl och Karin Larsson (och senare Astrid Lindgren och Ilon Wikland) byggt en bildvärld som på många vis format det som tycks oss vara svenskt. Hennes bilder var banbrytande och har inspirerat många bilderboksförfattare efter henne. Med  illustrationer i både Sjung med oss och Nu ska vi läsa har nått flera generationer av skolbarn och de klassiska sagorna trycks igen och igen. De finns utgivna i 40 länder och de har blivit lästa av många, många tusen barn i mer än

Hur är det med sagorna då, funkar de idag? Bilderna är fantastiska. Elsa Beskow vinnlägger sig om att få härliga kompositioner, alla detaljer hämtade ur den svenska naturen korrekta och fantastiska berättelser utvecklar sig. Hon visar att hon tar sina läsare, barnen, på största allvar. Hon menade att de förtjänar kvalité och vem kan säga emot? Texterna har åldrats en hel del och särskilt de senare sagorna är inte helt lätta att ta till sig för små barn i nutid men man kan ju alltid berätta till bilderna, är man bara påläst så funkar det utmärkt. Jag tipsar alla om att läsa biografin och sedan göra som jag gjorde, läsa om sagorna!

Inlägget är del av Kulturkollos bloggstafett på internationella kvinnodagen.
Jag skickar stafettpinnen vidare till Lottens bokblogg!