mitt stora vackra hat – en biografi över Victoria Benedictsson

Elisabeth Åsbrink har i biografin Mitt stora vackra hat tagit sig an uppgiften att skriva Victoria Benedictssons biografi. 1850 – 1888 lever författarinnan som vid sin död hade både romaner, dramer och noveller publicerade. Hon levde sitt liv med ett motto – att vara ärlig och äkta, när hon inte fick tillåtelse att studera konst i Stockholm så gifte hon sig med en äldre man för att få en ökad frihet. När hon sedan började skriva så var det under pseudonym och den mest använda var Ernst Ahlgren. Under de sista åren i hennes liv så umgicks hon med både Strindberg och andra författare både svenska och danska. Hon beundrade George Brandes, brevväxlade med kvinnosakskvinnor som Ellen Key och hade lämnat småstaden Hörby i Skåne framför Stockholm och Köpenhamn. Hon tycktes ha skapat sig ett skapande och intellektuellt liv som hon önskade men bara 38 år gammal tar hon sitt liv och hennes efterlämnade papper togs om hand av hennes författarbroder Axel Lundegård.

Jag har inte läst Benedictsson och kan inte alls avgöra hur väl Åsbrink lyckats skildra livet och tiden men jag kan verkligen uppskatta den här sortens fiktionaliserade biografier. I romanen finns redogörelser för familje- och släktförhållanden, rader ur brev, referenser till hennes verk och det tycks som att Åsbrink tillbringat mycket tid på kammaren för att göra research. Den senaste tiden har en debatt härjat på kultursidorna huruvida Åsbrink tydligt hänvisar till tidigare biografier som den som skrivits av Ellen Key och forskning som gjorts av t ex Ebba Witt-Brattström. Jag funderar på om det stör mig i min läsning, i den här typen av biografier har författaren stor frihet att gestalta och lösa flera uppdrag. Ett av dem är att komma människan in på livet bortom texter och annat bevarat, ett annat är att sätta livet och gärningen i samhällskontext. Båda de uppgifterna tycker jag att Åsbrink lyckas med och jag läste Mitt stora vackra hat med nöje.

Vill man läsa Bendictssons texter så finns de samlade på Litteraturbanken.

Bildkälla: Bokförlaget Polaris