autisterna – om kvinnor på spektrat

Med sin essäbok Autisterna har Clara Törnvall skrivit en både personlig och spännande text som jag rekommenderar till alla. Boken börjar med att hon efter ett vuxenliv av psykisk ohälsa, ett kraschat äktenskap och händelser i livet som hon inte kan reda ut bestämmer sig för att nu är det nog. Hon måste få veta varför hon i hela sitt liv har känt sig annorlunda. Hon som alltid kämpat så för att höra till och så blir det ändå fel, gång på gång. På vägen till den neuropsykiatriska mottagningen där hon ska utredas går hon vilse, hon som är så välfungerande och begåvad inom vissa områden är helt omöjlig på andra. Siffror funkar bara inte, lokalsinnet är kasst och kartor funkar inte heller. Samtidigt som hon läst mängder med skönlitteratur och kan uttrycka sig knivskarpt i skrift så är samspel med andra och sociala tillställningar så tröttande att hon måste vila flera dagar efteråt. Hon får diagnosen högfungerande autism (det som förut kallades Asbergers syndrom) och sakta börjar bitarna falla på plats.

I boken blandas texter om Törnvalls egna erfarenheter med en kulturhistorisk tillbakablick på kvinnor genom historien som troligen fått en autismdiagnos om de levt idag och redogörelser för intervjuer som Törnvall gjort med samtida kvinnor som lever med sin funktionsnedsättning. Genom sin bok öppnar dörren mot en relativt oskildrad grupp människor, den typiske ”Aspberger”-personen i både forskning och populärkultur är pojke eller man och flickorna och kvinnorna har kanske inte ens diagnostiserats eftersom både tester och markörer är avpassade för att passa in i en manlig kontext.

Törnvall skriver inte om skolan specifikt men jag kan vittna om att det i de klasser jag mött finns ett antal duktiga och följsamma flickor som tittar och härmar allt fröken gör, försöker komma underfund med kamraterna och alltid vill göra rätt. Ändå håller det inte, de hamnar i missförstånd socialt, de är helt utmattade hemma och i mellanstadiet ökar kraven, det kan resultera i frånvaro eller psykisk ohälsa och när tonåren kommer accelererar problemen. Det är inte självklart att elevhälsan i de här fallen tänker autismspektra och där måste skolan bli bättre. Med det sagt så förstår ni att jag strakt rekommenderar den här läsningen till alla som jobbar med barn och unga. Och alla andra, neurotypiska eller inte.

Bildkälla: Natur & Kultur