Hur ska man nu skriva om Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki utan att förminska och förenkla den här magnifika läsupplevelsen?
Ramberättelsen handlar om författaren Mia som lever i Helsingfors, hon har skrivit en reseskildring från Japan och jobbar nu på sin andra bok. Det går trögt och inte är det enklare att medelåldern närmar sig, frågan om familj och barn börjar bli allt mer aktuell och inte kan man väl sitta på vinden hos sina föräldrar och skriva om resor? Hon börjar tänka på alla de kvinnor som rest innan henne, som gått före och gjort det möjligt för kvinnor på 2000-talet att resa, upptäcka och utforska. Hon bestämmer sig för att resa i några av de historiska kvinnornas fotspår och när den första resan som skildras går till Tanzania och handlar om Karen Blixen så är jag helt såld.
Mia Kankimäki blandar biografiska uppgifter om Blixen, sina egna upplevelser i Tanzania och så avslutas varje resa med en liten lista med råd från de kvinnor som hon tänker på om natten till dagens kvinnliga resenärer. Resandet fortsätter tillsammans med en lång rad kvinnliga konstnärer, upptäcksresanden och författare som i många fall är bortglömda eller till och med utraderade ur vår historia. Jag drog lite extra på smilbanden när hon kom till brittiska Mary Kingsley eftersom jag i våras råkade på henne i mitt yrke, då ledde det till ett arbete utifrån boken Rebelltjejer. Nu har jag läst en vuxenversion av den populära barnboken och som jag uppskattade!
Kankimäki skriver med sin roman, biografi, essä eller vad man nu skall kalla genren både kvinnohistoria när hon visar på och lyfter fram ett antal kvinnliga pionjärer som har det gemensamt att de gått egna vägar, brutit mot traditioner och konvenans samtidigt som hon skriver om skrivande. Det är så påläst, välskrivet och intressant hela tiden. Min läsupplevelse blev förstås inte sämre av att jag själv rest på savannen i Tanzania, vandrat i Kyotos geishakvarter, varit turist i Kapstaden och upplevt konst i Florens. Personliga upplevelser och minnen knöts samman med Mias och med alla de fantastiska kvinnoporträtt som hon skrivit fram i Kvinnor jag tänker på om natten.
Läs den, eller lyssna. Mycket bra inläsning av Jessica Liedberg. En liten varning dock. Avsätt tid för att googla, det här är en sådan där text som gör att man plötsligt har tillbringat en hel eftermiddag med att läsa om Artemisia Genteleschi och noggrant titta på hennes berömda målning Judit halshugger Holofernes. Ni fattar!
Bildkälla: Wahlström & Widstrand
Läste boken i somras, nerladdad. En av de bästa böcker jag läste under 2021. Har även köpt den fysiska boken för att kunna bläddra o kommentera analogt. En nerladdad kan inte ersätta känslan som en fysisk bok ger. Tyvärr.
Håller med dig om att det här är en bok att äga. Jag lyssnade det mesta och insåg att det var mycket jag ville gå tillbaka till och googla osv. Då är en fysisk bok suverän!