öbarn – Hannes Fossbo

Hannes Fossbo har själv läst in ljudboksversionen av sin roman Öbarn det fungerar mycket väl. Det här är inte en självbiografi men de många tidsmarkörerna, hej 80-tal!, och livet som pappaledig småbarnsförälder upplevs ligga nära det självupplevda och Fossbos egen röst bidrar till det autentiska intrycket. Huvudkaraktären i boken är Harry Fors som när boken utspelar sig är lika gammal som hans pappa var då han drunknade. Likt sin pappa så dricker Harry gärna en eller flera öl redan till frukost och samtidigt som relationen till hans små barn är kärleksfull så utsätter han dem för livsfara när han allt mer maniskt driver runt. Det är två teman som jag kommer att ta med mig från den här texten.

Det ena är hur Harry förlorar sin pappa när han var 11 år och hur barndomen bryskt tar slut. När han sedan blir pappa så kommer minnena från barndomen tillbaka med full kraft. Är det möjligt för Harry att leva och hantera sitt liv på ett annat sätt än på det sätt fadern gjorde? Kan han komma till ro med minnet av sin pappa och forma sitt liv på ett sätt som han själv väljer? Missbruket som eskalerar under tonåren, livsstilen som är legio på öarna där alkohol är självklart och någonstans väljer Harry utbildning trots allt men kan han också välja bort att bedöva sig? 

Det andra temat som jag tycker mycket om är skildringen av klasstillhörighet. Harry flyttar som barn från Söder till Värmdö, en ö som på 80-talet verkar ha varit ganska delat mellan de mer välbeställda och familjer som Harrys som arbetar i låglöneyrken, kör skruttiga bilar och drömmer om en större båt. När Harry sedan som vuxen lever i en stor lägenhet på Södermalm, både han och hans fru har välbetalda jobb och bara det bästa är gott nog. De inreder med designmöbler och tränar i märkeskläder. Han håller sin kropp i topptrim, han städar sitt kök minutiöst. Känslan följer med mig att han hela tiden måste bevisa att han hör till genom att visa upp en yta och det blir svårt att hantera. Det han egentligen helst vill äga är en volvo från 80-talet i originalutförande, det som han önskade för sin familj då när de fortfarande var en kärnfamilj. Vilsenhet i klassresan är något som många kan känna igen sig i, också jag. 

Bildkälla: Weyler förlag