ljudet av fötter – Första Monikabok

Igår skulle jag varit med på en digital bokcirkel kring Sara Lövestams roman Ljudet av fötter. Nu belv det inte så men jag kan absolut tänka mig att det finns massor att prata om när man läst den. Jag tyckte mycket om att läsa den här första delen i serien om Monika.

Boken börjar med att Monika och hennes pojkvän har sökt hjälp hos sjukvården för att undersöka om deras längtan efter att bli gravida kan bli verklighet. De får svaret att det ska gå bra, inga fysiska hinder finns. 10 år senare är Monika drygt 40 och hon har fortfarande inte fått barn, inte heller har hon någon partner som är villig att fungera som pappa. Älskaren Kent har gått med på att bidra med sperma till de IVF-försök som Monika nu genomgår men någon pappa vill han inte bli.

Monikas arbete fyller mycket av hennes dagar och universitetet är hennes värld, där känner hon sig både helt hemma och som en gökunge. Hennes bakgrund är trasslig och hennes familj är inte den där kärnfamiljen som många tänker på som norm. Monika bär med sig känslan av att inte höra till, hon är van att uttrycka sig och använda språket men att prata med sina närmaste är inte enkelt. I sin väntan på att det sista IVF-försöket skall kunna genomföras så börjar hon fundera mycket på sin egen bakgrund. Hon börjar med frågan: Vad hette min farmor?

Jag gillar omslaget med de ryska dockorna mycket, det gestaltar diskussionen om arv och miljö som Lövestam för i sin roman. Monika utforskar sin egen släkts historia och upptäcker att där finns många livsöden som kanske också finns i nedärvda i henne. Det här var en sträckläsningsbok för mig och jag är extra förtjust i hur Lövestam använder de olika karaktärerna och tiderna som handlingen utspelar sig som kommentarer till varandra. Snyggt men ändå inte för konstruerat. Jag ser verkligen fram emot att läsa vidare i serien om Monika!

Bildkälla: Piratförlaget