I Lundströms bokradio i lördags hade de bokcirkel om Elena Ferrantes De vuxnas lögnaktiga liv och jag blev intresserad av att läsa. Nu har jag lyssnat på ljudboken och det är en riktigt fin tonårsskildring som jag fick ta del av. Giovanna växer upp i Neapel som enda barn till två akademiker och när romanen börjar så är hon på väg in i tonåren. Hennes kropp är på väg att bli vuxen och hon hör sin pappa säga att hon är ful, nästan lika ful som faster Vittoria. Vittoria är pappans syster, hans släktingar träffar de aldrig och Giovanna är nyfiken på henne. Än mer nyfiken blir hon när hon får höra talas om ett armband som borde varit Giovannas. Föräldrarna har här gjort en klassresa och det här är både en roman om utbildning, religion och att våga lämna barndomen och ta sig an det vuxna livet.
Kroppar, sexualitet och utseende är återkommande i texten och när Giovanna får höra att hon är ful så tänker hon at hon ska leva upp till den där misslyckade typen. Hon missköter skolan och försöker reda ut sina känslor genom att träffa faster Vittoria som lever kvar i arbetarkvarteren i Neapel. Hemma hos Giovanna får bara italienska talas och det är politik inte religion som diskuteras vid middagsbordet. Giovanna närmar sig det vuxna livet och upptäcker att det finns ett spel bakom fasaderna som hon som barn inte märkt. De vuxna är inte helgon, de talar inte ens alltid sanning och den upptäckten skakar om hennes värld.
Har man läst Elena Ferrante tidigare så känner man igen sig i miljöerna och tiden. Det här är välskrivet och närgånget berättande i vilket man får följa en flickas på väg mot att bli vuxen. Jag tycker mycket om men har man läst Neapelkvartetten så kan det kanske räcka så, det är mycket som är likt.
Bildkälla: Norstedts förlagsgrupp
Leave a Comment