Rädslans fångar – nytt om Maria Wern

Rädslans fångar är den sjuttonde delen i serien om Maria Wern – polisen i Visby som vi har fått följa genom åren. Från att ha varit en ung och oerfaren polis i de första böckerna så är Maria nu medelålders, barnen börjar klara sig själva och dessutom har Marias styvson Hampus har flyttat hem till dem efter att haft det struligt med både droger och våldsamheter. Tiden har alltså gått och tiden har en central roll i den här deckaren, den och ett astronomiskt ur, två kvinnomord och en solstorm som totalt lamslår hela ön.

Jag tänker inte skriva ett smack mer om handlingen eftersom det vore att förstöra för mycket men det slog mig att de svenska deckarförfattarna nu börjar att vidga genren rejält. Kristina Olssons Sjuka själar flirtade med skräcken och Rädslans fångar gör detsamma med dystopin. Samhället är inte starkare än sin svagaste länk och bor man på en ö så blir naturens krafter mycket starka, det gäller att överleva. Sedan gillar jag hur Anna Jansson får ihop den här boken med många aktuella samhällsfrågor – helt klart ett lyft för serien som hade börjat gå lite på tomgång enligt mig. Snyggt jobbat!

Den enda lilla anmärkningen som jag kan peta dit är att jag absolut avskyr när en enda person ska förklara hur allt hänger ihop och det blir ett enda förklarande. Sån’t blir för tradigt. Enligt mig då.