eld och djupa vatten av Grebe/Träff

Inte är det väl särskilt smart att börja att läsa en deckarserie med den femte delen? Så blev det iallafall när jag började lyssna på eld och djupa vatten, den låg som nyhet hos storytel och det var läge för något lagom lättsamt. Grebe/Träff skriver habila deckare som är precis lagom att lyssna på när huvudet är fullt av annat och sömnlösheten drabbar. Man vilar så bra till en svensk deckare, bra mix mellan brottsutredningar och privatlivet och dessutom lite lagom samhällskritiskt sådär. Helt enkelt OK vilket inte är dumt alls.

Femte delen i serien om psykologen Siri Bergman börjar med att en liten flicka försvinner spårlöst, någon vecka senare försvinner också hennes yngre bror. Alltsammans försvåras av att de båda barnen bor i var sitt fosterhem, vem är det som fört bort de båda barnen? Parallellt med historien i nutid får man följa en liten pojke som på 80-talet i en otäck olyckshändelse blir ensam kvar i sin familj, han blir placerad i olika fosterhem och de erfarenheterna påverkar honom för livet. Som ni kan gissa så handlar det en hel del om barn som far illa, otillräckliga vuxna och en vuxenvärld som inte vill se, eller inte har förmåga.

Genom hela lyssningen hörde jag Barbro Hörbergs fina text i huvudet, den som jag hörde så många gånger som barn och som jag också sjöng otaliga gånger i olika körarrangemang. Otroligt vacker!