dagens spaning: snabbläsarklubben = oseriösa läsare?

– Jag undrar om du egentligen läser, skriver du av baksidorna eller?
– Jag räknar inte, det är kvalitet i läsandet inte kvantitet som gäller för mig.
– Jag läser inte ungdomsböcker och deckare, räknar du det som läsning?
– Hur hinner du läsa allt det där, har du inget liv eller?
– Jag vill vara den som läser minst böcker inte flest. (Fru Språkpolisen undrar om böckerna då är väldigt små – annan diskussion…)

Ett axplock av kommentarer som nått mig under hösten både i verkliga livet, på FB, blogg och twitter och jag undrar så varför människor har anledning att diskutera mitt lästempo. Jag läser ungefär 15 titlar per månad och har gjort så i nästan hela mitt liv och jag läser många genrer och växelvis på svenska och engelska. Jag läser pappersböcker, e-böcker och ljudböcker och tar tillvara varje stund. Jag ser sällan på TV, lever i ett lättskött och jämlikt hushåll utan hemmavarande barn och jag gillar att läsa. Jag gillar också att lyssna på författare, prata om läsning i olika sammanhang både i verkliga livet, på FB och twitter. Visst går antalet titlar lite upp och ned men läsandet har alltid funnits där, kommer alltid att finnas och ingen behöver vara orolig för att jag skulle ha ett tråkigt liv, tackar som frågar.

Det som lite stör mig är att kommentarer som jag får indikerar att när man läser snabbt och mycket så är man inte seriös med sin läsning, att man slarvar för att få lång läslista. Är det så att snabbläsare = oseriösa läsare? 
Vad tycker ni andra?