novell nummer fem – en englanderfavorit!
Avhuggen, abrupt slut och jobbig form var några invändningar och kommentarer kring novell nummer fem i Nathan Englanders novellsamling i vår novellcirkel.
För mig var det en av de absolut bästa!
För mig handlar den om att Nathan vill skapa sig en bakgrund, han undrar vad han ska skriva om, han har ju inga krig, ingen förintelse i bagaget. En barndom med TV som barnvakt gör att han zappar sig runt i släktens historia och försöker ta reda på vad som egentligen format honom. Just att han punkterar släktens skrönor tycker jag är underhållande. Det är ju inga ädla heroiska dödsfall precis… Jag uppskattar det fragmentariska med små snuttar och jag gillar humorn, det ligger ju nära till hands att man tolkar Nathan som författarens själv, jag gillar humor som bygger på självdistans. Han letar febrilt efter något ädelmodigt eller ärofyllt i sin egen släkt (och kanske också något av substans också i sig själv?) men han går bet hos släkten. Det roade mig 🙂
Vi som pratar Englanders noveller är:
Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
– en novellvåg i bokbloggarhavet –
Även en av mina favoriter i samlingen. Jag kom att tänka på Paul Auster av någon anledning. Och jag älskar humor som bygger på självdistans! Synd bara att man så sällan stöter på den i verkliga livet … 😉
Jo men Paul Austerish absolut. Mer än någon annan i samlingen.
Tack för dina fina ord Anna! Jag gillade också denna novell!
Det blir ngt alldeles extra när man kan relatera till den!
Bra skrivet, den här novellen har jag verkligen behövt olika reflektioner från er andra för att få grepp om. Oj vad det här ger mycket!!
Ja, det är som värsta utbildningen! Helt fantastiskt!