Så som du hade berättat …

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog är den långa och lite omständliga titeln på  Jonas Hassen Khemiris novell. Nu är det inget omständligt alls med den här texten, den börjar med att det ringer på dörren och jag som lyssnar kastas rakt in i berättarens liv.

Som med många noveller så vill jag inte skriva mer om handlingen, det skulle förta läsandet men jag måste skriva om Khemiris förmåga att bjuda in mig i en människas inre. Precis som i Jag ringer mina bröder så är den här historien en monolog, jag får möta den unge mannen och följa med in i hans värld. Jag som lyssnar förstår ganska snart att hans värld och omvärlden inte riktigt är överens om vad som är verklighet och det är snyggt gjort. Fängslande och trovärdigt berättat, men jag hade gärna hoppat över slutet. Ibland vill jag bara inte veta hur det var egentligen, ibland vill jag stanna kvar i ovissheten. Ibland önskar jag mig öppna slut.

– en novellvåg i bokbloggarhavet –