40 piskrapp för ett par byxor

Sudanesiskan Lubna Ahmad al-Hussein bor numer i Kairo, hon kan inte längre resa till sitt hemland eftersom hon för några år sedan beslutade sig för att driva sin sak till vägs ände. Vad var det då hon stred för så att hon inte längre är önskvärd? Jo, rätten för en kvinna att bära byxor på offentlig plats. Enligt ordningslagen i Sudan så är det straffbart att: ”på offentlig plats utföra en aktion, eller uppföra sig på ett oanständigt sätt, eller på ett sätt som strider mot den allmänna moralen” och denna lag tillämpas, enligt Lubna, företrädelsevis på kvinnor. Det kan vara att sitta på en bänk bredvid en man, ha opassande icke heltäckande klädsel, sälja te eller promenera utan eskort i en park. De som ertappas ”skall dömas till ett piskstraff som inte får överstiga 40 rapp, eller med böter, eller med båda.”. 

Det är mycket spännande att höra en kvinna med så annorlunda erfarenheter berätta om sitt liv, hon växer upp hos sin älskade mormor i en stad vid Nilens strand och hon blir uppmuntrad att tänka själv, läsa, skriva och säga sin mening. Hon föds i ett Sudan där traditioner och religion samsas om att begränsa en flickas möjligheter till ett självständigt liv men små, små steg tas ändå mot jämlikhet. Flickor får gå i skola, flickor får klä sig i västerländska kläder samtidigt som de uppfostras till att bli goda muslimer och hon ”renas” genom den traditionella könsstympningen. I mitten av 80-talet införs sharialagar i landet och särskilt befolkningen i den södra delen av landet protesterar med inbördeskrig som följd. Lubnas liv förändras också, hon engagerar sig politiskt, utbildar sig till agronom och journalist och skriver krönikor i tidningarna där hon talar om större öppenhet mot väst och ökad jämlikhet, det är möjligt fram till den dag då hon går på fest i långbyxor…